För mig är varje målning en berättelse, en visuell resa.
När jag sätter penseln till duken och börjar måla kan jag vara inspirerad av något jag upplevt eller av kvardröjande drömfragment. Jag minns dess speciella ljud, ljus, färger, dofter och rörelser, men jag försöker inte avbilda det. Jag lägger bara intuitivt upp färg på duken, tunt i lager på lager, låter motiven växa fram ur färgkaoset, låter motiven gång på gång förändras, förstärkas eller målas över. Jag betraktar och för hela tiden en dialog med målningen. Bilden transformeras successivt tills den är klar. Berättelsen får ett slut och resan når sitt mål.
Jag målar mest med akryl på duk, men experimenterar också med olika material och uttryck. Gärna använder jag sand från olika delar av världen. Sand som består av olika bergarter och som har formats av havens vågor och strömmar och påverkats av växlingar i temperatur, vindar och nederbörd. Genom att låta varje slags sand få sitt eget personliga utrymme på målningarna på olika ställen eller i olika färglager kan de samverka och bli något mer än de är var för sig.
För mig handlar konst inte om att avbilda utan om att göra synligt. Att synliggöra olika aspekter av oss själva och av livet och hur vi kan se på dem. Ibland är målningarna abstrakta, ibland har de naturmotiv eller är olika slags porträtt.
T.ex. så är porträtt för mig inte enbart en yttre avbildning, en spegling av vår yttre kroppsliga sida och sättet vi samspelar med omgivningen på. Det kan också synliggöra olika aspekter av vårt inre t.ex. vår kvinnliga och manliga sida, vår intellektuella, känslomässiga och andliga sida. Porträttet blir då helheten som på olika sätt försöker skildra balansen mellan olika delar av oss och den fruktbara inbyggda spänningen mellan dem.
Under 10 år fick jag handledning och inspiration av bildkonstnären Curt Källman (utbildad på Konstakademin), skaparen av Vedic Art. Vedic Art handlar om att väcka den egna kreativiteten och att hitta det personliga uttrycket snarare än om hur man målar och tecknar rent tekniskt. Han fick mig att våga släppa kreativiteten fri, att lita mer på min intuition och samtidigt ha kvar fötterna på jorden. Att se att konst och liv är ett. Curt Källman gick bort 2010.
När jag sätter penseln till duken och börjar måla kan jag vara inspirerad av något jag upplevt eller av kvardröjande drömfragment. Jag minns dess speciella ljud, ljus, färger, dofter och rörelser, men jag försöker inte avbilda det. Jag lägger bara intuitivt upp färg på duken, tunt i lager på lager, låter motiven växa fram ur färgkaoset, låter motiven gång på gång förändras, förstärkas eller målas över. Jag betraktar och för hela tiden en dialog med målningen. Bilden transformeras successivt tills den är klar. Berättelsen får ett slut och resan når sitt mål.
Jag målar mest med akryl på duk, men experimenterar också med olika material och uttryck. Gärna använder jag sand från olika delar av världen. Sand som består av olika bergarter och som har formats av havens vågor och strömmar och påverkats av växlingar i temperatur, vindar och nederbörd. Genom att låta varje slags sand få sitt eget personliga utrymme på målningarna på olika ställen eller i olika färglager kan de samverka och bli något mer än de är var för sig.
För mig handlar konst inte om att avbilda utan om att göra synligt. Att synliggöra olika aspekter av oss själva och av livet och hur vi kan se på dem. Ibland är målningarna abstrakta, ibland har de naturmotiv eller är olika slags porträtt.
T.ex. så är porträtt för mig inte enbart en yttre avbildning, en spegling av vår yttre kroppsliga sida och sättet vi samspelar med omgivningen på. Det kan också synliggöra olika aspekter av vårt inre t.ex. vår kvinnliga och manliga sida, vår intellektuella, känslomässiga och andliga sida. Porträttet blir då helheten som på olika sätt försöker skildra balansen mellan olika delar av oss och den fruktbara inbyggda spänningen mellan dem.
Under 10 år fick jag handledning och inspiration av bildkonstnären Curt Källman (utbildad på Konstakademin), skaparen av Vedic Art. Vedic Art handlar om att väcka den egna kreativiteten och att hitta det personliga uttrycket snarare än om hur man målar och tecknar rent tekniskt. Han fick mig att våga släppa kreativiteten fri, att lita mer på min intuition och samtidigt ha kvar fötterna på jorden. Att se att konst och liv är ett. Curt Källman gick bort 2010.